Nya planer
Nu har hästarna kommit så långt att jag börjat hänga i stigbyglar och upp i sadeln, de är så duktiga och tycker att träningen är kul. Jag har också tyckt att det varit väldigt väldigt roligt men nu när det är dags att börja komma upp i sadeln har jag istället känt tvärtom! Ska jag?! Nej jag är ju en gammal mamma numera, vem ska hålla i, vem ska hjälpa mig. Visste inte att jag skulle känna så faktiskt.
Känner mig faktiskt inte alls lika taggad längre som jag varit på allt markjobb. Kanske beror det på att jag inte vill va själv och jag kan bara hålla på när typ barnen somnat osv så det är svårt att ta hit hjälp, men nu har jag bestämt att de får åka iväg till någon som kan ta vid där vi börjat och slutföra inridningen. Jag har en målbild att jag lugnt och fint ska börja rida i skogen och det vill jag ha, inte bli osäker för att göra mig illa under proceduren.
Så det blir jättekul att bebisarna får åka hemifrån några veckor och växa upp litegrann, tränas av någon annan för en gångs skull och få lite världsvana. Så får jag njuta av att rida på dem när någon annan gjort de första stegen. Känns så så bra!
