Ridanalys
Okej nu kommer ett inlägg jag vet flera av er har saknat, en ridanalys. Jag rider ju fortfarande litegrann, blir kanske 3 ggr i veckan på ponnyer och hästar som är snälla och utbildade. Igår red jag Hertingen som jag också fick tävla för några veckor sedan för att lokalisera lite vad som händer på tävlingsbanan och försöka hjälpa Jennie som äger och tränar honom. Nu var det länge sen jag satt upp på just honom och jag gillar att sitta upp på hästarna med jämna mellanrum dels för att stötta utbildningen av hästen på rätt väg och dels för att se vad vi har att jobba med såklart.
Alla hästar blir som de rids. De lär sig lika snabbt rätt som "fel" och rider man med långsamma, klämmande hjälper så blir hästen likadan. Det svåra är att förstå att man inte då kan kräva att hästen ska vara alert och reaktiv om ryttaren inte är det. När jag sitter upp på hästen så börjar jag med att se vilken reaktion jag får av skänkeln. Mina hästar får inte luta sig på varken skänkeln eller handen utan jag vill kunna sitta rakt upp och ner och ha hästen mellan hjälperna. Hela tiden kolla av med en klapp på halsen om jag har hästen för benen och inte för tygeln. Såklart lättare sagt än gjort.
Hertingen är en häst med otroligt mycket kvalite, han har gång, karisma, självförtroende och integritet. Man måste få honom att arbeta rätt genom sin kropp men också få hans lite luriga huvud med sig. Bestämd, men otroligt rättvis. Hela tiden tala om att när jag ber om detta, så får du en klapp och beröm. När han får beröm så ger han dig det lilla extra. Så viktigt att förstå att hästen måste göra jobbet om det ska bli totalt lösgjort. Vi som ryttare kan inte tvinga en häst till att bli lösgjord. Vi måste dansa fram det tillsammans.
När man får den där känslan av att hästens rygg känns som en ostkrok där din ryggrad aldrig slutar utan den har sammanflätats med hästens ryggrad. När du tänker galopp och hästen bär upp sig underifrån och din hjärna kan tänka avsaktning och hästen i samma ögonblick sätter ner benet i sitt första skrittsteg. Han ger den känslan när man har hittat varandra! Jennie gör ett fantastiskt jobb och lotsar all den energi och spänst som han har. Verkligen kul att följa!
Alla hästar blir som de rids. De lär sig lika snabbt rätt som "fel" och rider man med långsamma, klämmande hjälper så blir hästen likadan. Det svåra är att förstå att man inte då kan kräva att hästen ska vara alert och reaktiv om ryttaren inte är det. När jag sitter upp på hästen så börjar jag med att se vilken reaktion jag får av skänkeln. Mina hästar får inte luta sig på varken skänkeln eller handen utan jag vill kunna sitta rakt upp och ner och ha hästen mellan hjälperna. Hela tiden kolla av med en klapp på halsen om jag har hästen för benen och inte för tygeln. Såklart lättare sagt än gjort.
Hertingen är en häst med otroligt mycket kvalite, han har gång, karisma, självförtroende och integritet. Man måste få honom att arbeta rätt genom sin kropp men också få hans lite luriga huvud med sig. Bestämd, men otroligt rättvis. Hela tiden tala om att när jag ber om detta, så får du en klapp och beröm. När han får beröm så ger han dig det lilla extra. Så viktigt att förstå att hästen måste göra jobbet om det ska bli totalt lösgjort. Vi som ryttare kan inte tvinga en häst till att bli lösgjord. Vi måste dansa fram det tillsammans.
När man får den där känslan av att hästens rygg känns som en ostkrok där din ryggrad aldrig slutar utan den har sammanflätats med hästens ryggrad. När du tänker galopp och hästen bär upp sig underifrån och din hjärna kan tänka avsaktning och hästen i samma ögonblick sätter ner benet i sitt första skrittsteg. Han ger den känslan när man har hittat varandra! Jennie gör ett fantastiskt jobb och lotsar all den energi och spänst som han har. Verkligen kul att följa!
